Ja, nu har jag gjort det!

Jag har startat en blogg, vad jag ska skriva om det har jag ingen aning om men det visar sig eftersom. Tänkte att jag skulle använda detta som en liten terapistund. En stund på dagen att filosofera och stanna upp och tänka på livet. Hjälp vad djupt det lät men väldigt befriande.

Hela min familj ligger och sover kl 22:49 en lördags kväll ( de somnade ju iochförsäg kl 2100) själv tvingar jag mig att sitta upp för att man ska när det e fredag o helg!

I självaverket önska jag att det vore jag som låg där o snarkade..

Att ha 2 små barn bidrar inte direkt till att man sprudlar av energi på kvällen eller till att kärlekslivet sprudlar heller för den delen.

Det e svårt att finna tid o ork till att jobba på relationen.. jag vet att man måste ta sig tiden men när och hur? Den som har tips e välkommen att rada upp dem för de behövs!!

När man väl få en knutta lust att krypa nära ja då e det 1 eller 2 hinder ivägen (läs små gosiga barn)..... världens lustdödare!

Kikade just in på min man.. snarkar som en stock.  Det e oxå ett hinder att komma över. Snarkandet-vi har försökt allt. Han har haft tennisbollar på ryggen i en tröja = han sov på tennisbollarna! Han har bettskena=spottar han ut! Han har haft plåster=hjälpte inte en gnutta. Jag puttar på honom i snitt 3 gånger per natt så att han lägger sig på sidan, vilket gör att det låter en aningens mindre... Han har sovit med en apparat fr KS som skulle mäta hans snarkaningar=inget medicinskt problem, det e ett socialt problem.. Jo tack vilket nyhet!!!  Tack för den diagnosen.

Jag älskar verkligen min blivande man men oj vad jag önskar att han kunde sluta snarka.

Dags att sussa nu, ser att klockan närmar sig 2330. Då vaknar minstingen och vill ha uppmärksamhet.. ljuva mammalivet=)